Men jag antar att jag bara får ta det. Vad gör man inte för sin kärlek? ;-)
Idag slutade jag 17.30 så den här kvällen bestod inte så mycket mer än att gosa med Elsa och äta middag innan hon ska sova. Som tur är slutar Johan 15 på dagarna så Elsas dagar är inte så värst långa.
I och med hennes sjuk tider den senaste tiden så har vi tappat allt på dagis. Hon är så fruktansvärt ledsen när jag lämnar henne att mitt hjärta skriker. Fy! Men jag vet att hon har det bra och att det går över. Jag vet det. Jag har själv varit med på inskolningar och tagit emot såna barn i mina dagar och jag vet hur fort det går över, men det kan inte hjälpas att man blir så blödig.
Men nu, om vi kan hålla oss friska så ska hon få börja gå fler dagar men korta dagar så hon kommer in i deras rutiner, även fast jag inte jobbar.
Mitt hjärta!
Jag ska hoppa i badet, innan jag kräks på tvn.
Förhållanden blir dödsdömda i os-tider... Typ ;)