är en rätt omtalad kvinna inom barn uppfostran och många hatar henne, jag älskar henne, med måtta. Man får sålla en hel del av hennes ord men mycket i boken ger en styrka att ta sig igenom en del faser, som när vi skulle få E att sova hela natten. Det var stenhårt, psykiskt under tre nätter, men det har vi verkligen igen då hon sen hon var fyra månader slutade äta och började sova hela nätter, men fy fan, det var mycket skrik och många gånger man var på väg att ge upp men nu är det så värt det. Hon är gladare och jag är gladare när vi alla får sova. Nu läste jag precis kapitlet om 8-9 mån, om hur dem i den här åldern hittar "jaget", kan bli helt förändrade och i princip rädda för omgivningen och vissa välkända personer. Även att de blir lite "utåt agerande" , kan börja rivas, ta tag i huden o riva o börja sparka på en, omedvetet för de börjar hitta känslor och detta visar på att de släpper frustrationer. Och detta är något jag verkligen börjar se i henne och det hjälper en att veta att det bara är en fas, som går över och som man inte ska hämma utan låta dem hålla på, måttligt, för att de ska kunna ta sig vidare.
Nej jag älskar den boken. Verkligen.
