Nu har det gått 1 månad sen han föddes. typ. 4 veckor i söndags, 1 månad i morgon. Han är så himla stor, i mina ögon iaf, och så liten i alla andras. Idag stog bvc besök på schemat och vågen visade 4840g o längden 55,5. STOR kille <3 min lilla bebis.
Han har fått lite mer personlighet, men han är fortfarande otroligt lugn. Sover, äter o bajsar och säger inte mkt. Kvällarna är lite "gnälliga" och han vill gärna ligga i en famn (helst min med tutten i mun) och bara mysa. Nätterna är ganska oförändrade men han gnyr gärna framåt morgontimmarna för gaserna i magen är besvärliga när han inte gjort sig av med dem på så många timmar. Pysventlien är vår vän då och efter den sover han betydligt skönare och kan fortsätta sova trots att jag går upp med syster som av någon anledning har valt att börja vakna 6 varje morgon. (!!!)
Kroppen då. Den är ganska fantastisk. Min mage är tillbaka på plats, platt och trevlig. vågen har jag 3 kg kvar på, men jag ska skita i vikten. jag ska försöka börja träna och bli nöjd med utseendet istället för vågen. Men huden. jisses, huden. den har ju då inte gått tillbaka och det är nog det värsta. MEN! det är vad det är, jag har fött två friska barn och är ändå nöjd med vad kroppen har lyckats åstakomma av sig själv ändå. fast det är lite bullshit. Alla mammor säger så, "jag skiter i hur jag ser ut för jag har minsann fött barn". BRA! POWER! men hur ofta stämmer det? är inte det något man säger för att fäkta bort den ångest man faktsikt har för att man har "förlorat" sin kropp man en gång hade? jag tror det. oavsett hur stolt man är att man har fött barn (vilket jag absolut är) så tror jag ändå att de flesta kvinnor har ångest. vilket man inte ska ha! för samhällets förväntnigar över hur en tjej ska se ut är inte rimliga och det vet alla, men man blir ändå oerhört påverkad av det, vare sig man vill eller inte. jag blir det iaf. klart man har ångest att ligga bredvid någon som har tuttarna på plats, rumpan på plats och svarvade ben. även fast jag egentligen inte bryr mig om vad folk tkr om min kropp så blir man ändå "avis" på alla tonåringar som har sina fina kropp gratis. ja, konstiga tankar. sånt som jag funderar på.
HUR SOM HAVER! jag har fött två barn, burit två ENORMA magar, huden är påverkad med både bristningar och uttöjd hud men jag bestämmer att jag är fin som jag är och det är alla andra oxå.