Jag har så himla många funderingar kring de här med att Elsa ska bli storasyster! Hon ska liksom bli en förebild för en annan liten individ som kommer gå henne på nerverna senare i livet samtidigt som hon lommer älska honom, lika mycket som han kommer älska henne. Jag funderar oxå på hur hon kommer reagera på att den här lilla knodden är här för att stanna och för att dela hennes mamma och pappa. När vi träffar en bebis idag blir hon helt lyrisk, hon ska buffa rumpan, ge nappen när den gråter, ge vatten och gärna mata! Hon klappar så himla fint och är riktigt snäll! Därför undrar man oxå hur hon kommer vara mot hennes bebis. Om han kommer vara lika kul. Jag tror de kommer vara en del svartsjuka, en del oförståelse från hennes sida samtidigt som hon kommer tycka det är kul! Vi tror på att ju mer involverad hon får vara, desto mer mindre svartsjuka kommer de bli. Vi kommer inte vara sånna som säger "tyst nu, bebis sover, inte röra, försiktigt, akta!" Och vi har oxå funderat på hur vi ska göra med förskolan. De 3 första veckorna ska hon vara hemma med oss och sen successivt börja gå på förskolan 18h i tis-tors och sen kanske även måndagar. Hon måste gå för att jag ska fortsätta plugga.
Ja, det enda man har som förälder är ÅNGEST! om hon inte går på förskolan (som hon är van vid, där hon har "blivit någon" bland sin kompisar) kommer hon bli understimulerad och tycka jag är tråkig och tappa den delen. Kommer hon känna sig undanknuffad OM hon går på förskolan?? Kommer hon tro att mamma väljer bort henne för att jag ska vara med bebisen nu? Hur man än vrider och vänder på de hittar man ingen lösning. Och med dessa gravid hormoner ökar ju ångesten något enormt! Haha. Man blir inte klok.
I
Min lilla prinsessa!